RASHEEDS BRÅDSKANDE KAMP MOT MS!

En nära och kär vän till oss har just nu ett helvete i sin kamp mot MS. De har försökt precis allt som erbjudits men Rasheeds tillstånd blir bara värre. I ett sista försök att bromsa sjukdomen har han fått tid till en stamcellstransplantation nu i mars. Denna kostar dock över 600.000 kronor och familjen behöver hjälp. Snälla, läs Rasheed och hans mammas ord nedan. Har du möjlighet att på något sätt hjälpa till? Donera på donationslänken nedan eller swisha ditt bidrag direkt till Rasheeds mamma Rosie och dela detta i dina sociala medier! Allt betyder allt! <3 Vi älskar dig Rasheed! <3

GoFundMe: https://tinyurl.com/3te5jd5k

Swish (Rosmarie Holm): 0739946250

----------------------------------------------------

JAG ÄR RESHEEDS MAMMA, ROSIE

2008 markerade starten på en utmanande och ännu pågående resa för vår familj. Det är ett år jag aldrig någonsin kommer att kunna glömma. I maj månad förlorade jag min dotter och mina tre barn förlorade sin syster i livmoderhalscancer.

Detta följdes av den hjärtskärande nyheten att Rasheed fick diagnosen multipel skleros inte mer än sex månader senare. Min sons diagnos blev ett otroligt hårt slag för oss alla, vi som knappt hade börjat bearbeta sorgen efter min äldsta dotters bortgång, fick ytterligare en sorg att förhålla oss till.

Under 2016 lärde min egen svåra cancerresa mig vikten av stöd från omgivningen och en djup tacksamhet för livet. Jag är oerhört tacksam för att jag har återhämtat mig och kan erbjuda det dagliga känslomässiga och praktiska stödet Rasheed behöver.

Att erkänna vårt behov av ekonomiskt stöd är otroligt svårt, men det är vår enda väg framåt. Som mamma och medmänniska vädjar vi till er att stötta Rasheeds modiga kamp, genom att donera vad ni kan avvara så att stamcellstransplantationen kan bli verklighet nu i mars 2023.

Ditt bidrag kommer att hjälpa Rasheed en bit på vägen till oändligt mycket högre livskvalitet. Tack för att du finns <3

I texten här nedanför delar Rasheed den hårda och tunga resa han gör, han beskriver hur han fram tills nu väl hanterat och levt med sin diagnos. I texten förklarar min son precis varför stamcellstranplantationen är den enda utvägen kvar, - vårt sista hopp om att kunna bromsa sjukdomsförloppet och förhindra att Rasheed snabbt blir sämre.

RASHEEDS ORD: HUR DET BÖRJADE

Att vakna, fullständigt oförmögen att känna min högra arm var det allra första tecknet! Den där vintermorgonen i slutet av 2008, förändrades mitt sätt att förhålla mig till och relatera till omvärlden i grunden. Så sakteligen degraderade min kropp mer och mer, domningarna i armen var bara det första av många symptom, vilka kulminerade i att jag diagnostiserades med Remitterande MS.

I början så var de tillgängliga behandlingarna tillräckligt bra för att hålla sjukdomen någorlunda i schack, och mina kroppsliga funktioner var mer eller mindre intakta.

Jag kunde i princip fortsätta att arbeta, träna och regelbundet gå i fysioterapi. Det var långt ifrån en dans på rosor, men jag lyckades leva väl med min diagnos; jag anpassade mig till min nya verklighet och kontrade varje skov med den grundmurade positiva attityd som jag haft turen att födas med.

KAMPEN FORTSÄTTER

Mellan 2008-2019 genomled jag återkommande skov, vart och ett av dem försvagade ytterligare min kropp och mitt allmäntillstånd. Musklernas kapacitet degraderade, vilket resulterade i svårigheter med motoriken och balansen. Domningar, extrem trötthet, försämrad syn och kognitiv förmåga blev min nya verklighet. Mot alla odds så förlorade jag ändå aldrig hoppet.

Trots att varje skov försvagade mig, kunde jag med hjälp av medicin, ypperliga, kunniga läkare och kontinuerlig fysioterapi, anpassa mig till mitt nya jag och min nya verklighet. Jag lärde mig att leva med mitt funktionshinder, liksom att proaktivit använda mig av rekommenderade verktyg såsom meditation, liksom att nogsamt följa kostråden som var speciellt utformade för mig och mitt sjukdomsförlopp.

2019, genomled jag ett flertal serier aggressiva skov. Trots att jag fortfarande fick den bästa möjlig vård, och även om jag tillämpade alla möjliga och omöjliga strategier för att hantera min sjukdom; så kom skoven ändå tätare med högre och högre intensitet och deras effekt på min hälsa var förödande.

MARDRÖMMEN BLIR VERKLIGHET

De senaste tre åren har varit en oändlig mardröm utan slut. Jag tvingades att sluta arbeta på grund av den extrema tröttheten jag lider av. Varje dag och varje syssla är en utmaning, även under en av mina bästa dagar och min extroverta, optimistiksa personlighet till trots, så har hoppfullheten till livet och framtiden fått sig en törn.

De allra flesta dagar vet jag inte hur jag rimligen ska kunna finna den inneboende kraft som jag alltid tagit för given. Det verkar som om de optimistiska dragen som i hela mitt liv varit en naturlig del av min person, är även de i en regression och minskar drastiskt dag för dag.

Att erkänna att jag har nått botten är exceptionellt utmanande för mig. Att uttrycka det offentligt och skriftligt känns främmande och främmande. Men verkligheten är att jag är fylld av rädsla och har aldrig känt mig så isolerad.

Jag är oerhört tacksam för allt min mamma har gjort för mig under hela mitt liv, speciellt under min sjukdom. Hennes mod och beslutsamhet att samla in pengar till min HSCT-behandling är en manifestation av hennes superkrafter och det som inspirerar mig att behålla mitt hopp.

Tack, mamma, och tack till alla som har tagit sig tid att läsa detta. Allt stöd och alla bidrag i min brådskande kamp mot utvecklingen av MS är djupt uppskattade.

Med tacksamhet,

Rasheed